 |
| Bertha Caceres intervjuas av Dick & Miriam Emanuelsson utanför åklagarämbetet efter militärkuppen 2009, samma åklagarämbete som ännu, tre veckor efter mordet, inte har presterat en enda rapport om mordet på henne den 3 mars. |
HONDURAS:
Det aviserade mordet på revolutionären Bertha Caceres
fördöms i hela världen
Av Dick Emanuelsson
[Publicerad i en kortare
version i Proletären]
TEGUCIGALPA
/ 2016-03-19 / Över hela världen genomfördes förra torsdagen en internationell
hyllningsdag till revolutionären, vänster- och indianledaren Bertha Caceres som
mördades den 4 mars i sitt hem i Honduras av två ´Pistoleros´.
Bara några timmar efter att militären hade gripit makten
den 29 juni 2009, stod Bertha Caceres framför presidentpalatset i sällskap med
tiotusentals honduraner. Hon deltog i beslutet om att bilda en Motståndsfront, La
Resistencia, mot fascismen. Framför henne stod de till tänderna beväpnade
militärerna. Den 8:e statskuppen i Honduras var ett faktum.
Bertha och de mest konsekventa revolutionära
vänsterkrafterna i det lilla centralamerikanska landet inledde omedelbart
organiseringen av folket och motståndet mot den civila-militära diktaturen.
Officiellt fördömdes den av Hillary Clinton och State Departement. Men alla i
Honduras begrep in i märgen att det var ”Grannen i Norr” som stod bakom
störtandet av den bräckliga borgerliga demokratin som representerades av den
liberale presidenten Manuel Zelaya.
Han hade anslutit Honduras till Petrocaribe och ALBA, som
leddes av president Hugo Chavez och fördubblat minimilönerna för de mest
fattiga i landet. Som krona på verket bjöd han in Kuba till OAS:s (de
Amerikanska Staternas Organisation) och föreslog att Kuba återigen skulle bli
medlem i organisationen.
Det var på den tidigare honduranska regerings förslag som
Kuba hade uteslutits från OAS 40 år tidigare. På konferensen talade de
latinamerikanska presidenterna om det Nya Amerika som Bolivar hade drömt och
gett sitt liv för. När Hillary Clintons sekreterare påpekade för den
honduranska utrikesministern, som stod som värd för mötet, att hennes chef hade
väntat 14 timmar på att få tala sa Patricia Rodas bara: Latinamerikas folk har
väntat i 40 år på att äntligen få tala. Fru Clinton packade ihop sina resväskor
och flög vidare till Egypten. Två veckor senare flög stridsplanen över Tegucigalpa
och den militära statskuppen var ett faktum.
Intervjun med Bertha i december 2013:
Allians arbetare-ursprungsbefolkning
Bertha har i världspressen titulerats ”miljökämpe” eller ”aktivist”.
Men hon gick i spetsen för Honduras´ lenkaindianer som har bekämpat bygget av
ett vattenkraftverk vid floden Rio Gualcarque och Rio Blanco i Honduras´
nordvästra delar, nära gränsen mot El Salvador.
Men Bertha var mycket mer, hon var också en klasskämpe
som begrep, att för att få framgång i försvaret av rättigheterna för Honduras´
sju olika ursprungsbefolkningar, måste det finnas en strategisk allians mellan arbetarklassen
och ursprungsbefolkningarna.
Därför accepterade hon att bli kandidat till
vicepresidentposten 2008 i allians med den legendariske fackföreningsledaren
Carlos H. Reyes, ordförande för det starka facket som organiserar arbetarna på
Coca- och Pepsi Cola i Honduras. Valtribunalen (TSE) krävde 45.000
namnunderskrifter för att kunna registrera valbeteckningen och gå till val i
november 2009. Reyes-Caceres och den explosion av sympati och aktivt stöd som
den Oberoende Vänsteralliansen väckte var enorm och duon kunde överlämna
närmare 90.000 namnunderskrifter. TSE tvingades godkänna valdeltagandet.
Parallell folkmakt och författning
Men militärkuppen kom emellan och i stället för att delta
i det USA-riggade valet i november 2009 bestämde sig Reyes-Caceres att avstå
och i stället arbeta för att störta den kuppjunta som fick stöd av
tvåpartisystemets liberaler och konservativa (Partido Nacional).
Bara två veckor innan det USA- och EU-stödda valet i
november 2009, ett val som formellt leddes av den Centrala Valtribunalen men
som ute i landet verkställdes av armén, intervjuade vi Bertha. Hon menade att
det enorma stöd som La Resistencia hade kanaliserat i dagliga demonstrationer
och aktioner sedan juni 2009, måste kanaliseras i ett parallellt folkmaktsorgan.
– Motståndsfronten bör delta i arbetet med en parallell
folkmakt över hela landet, sa hon.
I staden Esperanza, i länet Intibuca, centrum för lenkaindianerna
nära gränsen mot El Salvador, inbjöds representanter från hela landet för att
delta i helgkonferenser för att utarbeta en ny författning i folkets tjänst.
Några månader senare, mitt under diktaturen, inledde Motståndsfronten arbetet
med att samla in namn för en författning. Över 1,3 miljoner namn med
fingeravtryck samlades in i ett land med 4,6 miljoner valberättigade. Ett
imponerande arbete som var en direkt utmaning och politisk konfrontation mot
fascismen som hade institutionaliserats i landet via valet med det utbredda
valfusket
Video: "Vi ska skapa en parallell Folkmakt"
Tre års blockad av kraftverksprojekt
Men det som gjorde Bertha till ett hatobjekt för den
nationella borgarklassen i Honduras var hennes och organisationen Copinhs (det Civila Rådet för Folkliga och Indianorganisationer
i Honduras) kamp mot överlämnandet av det nationella territoriet till de
transnationella bolagen. Den mest konkreta kampen var den tre år långa blockad
mot ett kraftverksprojekt under ledning av kraftverkskoncessionen DESA.
Världens största byggföretag, det statliga kinesiska bolaget Sinohydro, kastade
in handsken. DESA, som ägs av Camilo Atala, en fem honduranska oligarker som
också är styrelseordföranden i DESA, skrev ett hemligt memorandum i december
2015. I det pekade han ut Bertha som personligt ansvarig för en förlust på tre
miljoner dollar i kraftverksprojektet på grund av blockaden.
Samtidigt gick kardinal Oscar Andres Rodriguez ut och
varnade landets katoliker och i synnerhet landets lenkaindianer, att vända
Bertha och Copinh ryggen och att absolut inte lyssna på Copinhs ”Radio Lenca”.
Tre månader senare mördades hon.
 |
| Alan García, son till Tomás García som sköts ihjäl av en armépatrull den 15 juli 2013 när de gick vakt vid blockeringen. |
1:a namn på dödslista
När vi intervjuade henne i december 2013, efter att ha
genomfört ett omfattande reportage vid Rio Blanco där Desa desperat försöker
hitta en byggare av kraftverket, sa Bertha, som då hade en arresteringsorder
hängande över sig:
– Beslutet att mörda mig och beslutet att samtidigt döma
mig till fängelse är resultatet och svaret på vår kollektiva kamp. Vi har sagt
det tidigare men det förtjänar att upprepas; vi lever i en enklav för gruv-,
energi- och oljebolag, bananbolag och maquilasbolag (enorma hangarer av
arbetskraft där bolaget inte betalar skatt men en lön till arbetarna som ligger
under minimilönen).
Den spanske domaren Baltasar Garzon hade månaden innan
anlänt till Honduras där han på en presskonferens presenterade en lista på 20
personer som skulle mördas av en dödsskvadron. Bertha innehade 1:a platsen.
 |
| Dödslistan med Bertha som 1:a namn. |
Internationellt fördömande
Bertha hade ett enormt internationellt nätverk bakom sig
vilket uppdagades samma dag när mordet på henne kablades ut över världen. Hon
hade förra året tagit emot det Goldmanpriset, mer känt som det Gröna
Nobelpriset, Påven, FN:s generalsekreterare men framför allt folkrörelserna och
vänstern i Latinamerika uttryckte sitt fördömande av det aviserade mordet. Att
representanter för olika regeringar som USA, EU eller Sverige dyker upp och
kräver att mordet måste utredas och de ansvariga mördarna ställas till svars, är
bra.
Men de är representanter för folkmordsregimer eller
regeringar, likt den svenska, som totalt har underordnat sig EU:s och därmed
USA:s krigspolitik i världen. Att de nu fördömer mordet på Bertha, som
bekämpade imperialismens transnationella truster med livet som insats, är inte
bara ett utslag av opportunism, det är ren cynism. För samma regeringar
blockerade inte en enda strumpa eller kalsong som går på export från Honduras
till USA och EU när militärkuppen var ett faktum i Honduras. Hade liknande
händelser ägt rum i Kuba eller Venezuela vet vi vad som hade utspelats och
skrivits.
 |
| Bertha tar emot Goldmanpriset, det så kallade Gröna Nobelpriset i New York. |
Berthas stöd till Kuba och Venezuela
Hennes solidaritet och konsekventa stöd för den kubanska
revolutionen och det venezuelanska folkets kamp för att slå sig fria från
USA-imperialismen var inte bara tomma ord utan konkret verklighet, både under hennes
besök i Havanna, Caracas som den uttrycktes på gatorna i Tegucigalpa i
Honduras. De som i Sverige uppger sig vara vänster och som hyllar Bertha men
samtidigt talar om diktaturen i Kuba eller politiska fångar i Venezuela, skulle
ha mötts av förakt från Bertha.
Särskilt minns jag när vi, Bertha, jag och ett 90-tal
inbjudna gäster flög i ett militärt transportplan från Caracas, som Chavez hade
ställt till förfogande, ända ner till staden Sucre i Bolivia. Det var år 2006
och konfrontationerna mellan bolivianska separatister, uppbackade och finansierade
av CIA:s olika civila täckorganisationer som USAID eller NED, gick till
våldsamma attacker i flera av Bolivias provinser. Målet var det samma som i
Jugoslavien; att stycka upp landet i olika statsbildningar som senare skulle
bli enkla munsbitar för imperialismen att ta över.
Målet för USA och dess ambassadör i Bolivia, Philip Goldberg, var att slå sönder Bolivia som statsbildning, exakt vad
man gjorde i Jugoslavien och vad man försökt och försöker göra i Syrien. Det var ingen tillfällighet att det var just Goldberg som hade varit ambassadör i Jugoslavien och som
kunde sin separatistmanual utantill. President Evo Morales kastade senare ut
Goldberg från Bolivia.
På konferensen i Sucre, som genomfördes på ett inomhusstadium,
uppmanade Bertha de olika ursprungsbefolkningarna i Bolivia och Latinamerika att
inte falla i fällan, att avslöja imperialismens sofistikerade nätverk och
lokala lakejer i form av olika NGO:s som talar om ursprungsbefolkningarnas rättigheter
men som i verkligheten endast tjänar dem som överlämnar dollarna.
 |
| La Resistencia, Motståndsfronten mot statskuppen samlad till möte. Bertha var en av grundarna till denna mäktiga organisation som senare skapade sin politiska gren, partiet Libre, Libertad y Refundacion som vid valfusket i november 2013 ändå fick nära en miljon röster i ett land med 4,6 miljoner röstberättigade. Bara 60 procent deltog. |
Tysta mordutredare
Åklagarämbetet och den honduranska regimen som leds av president
Juan Orlando Hernandez har ännu inte överlämnat en enda rapport om hur
utredningen av mordet går. Hernandez bjöd in FBI och alla utländska säkerhetsorgan
för att tillsammans utreda mordet.
Men det är just den statsterrorism och militarism som
succesivt har byggts upp av USA i Honduras sedan militärkuppen 2009 som mördade
Bertha, säger inte bara hennes familj utan de främsta representanterna för det
honduranska folket. Eller som Bertha själv sa till oss i december 2013: ”Beslutet
att mörda mig och beslutet att samtidigt döma mig till fängelse är resultatet
och svaret på vår kollektiva kamp”.
Berthas dotter talade i mitten av mars månad i FN:s
kvinnoutskott:
– Världen har förlorat en försvarare av mänskliga
rättigheter som ägnande hela sitt liv till att försvara skogarna och floderna. Hon
utmanade den nuvarande modellen med exploatering av gruvbrytning. Mordet på
henne var ingen isolerad händelse. Tvärtom. Det utfördes i ljuset av det våld
som har krävt flera liv bland Copinhs medlemmar.
Nedan: Bilder från begravningen och hur hela staden Esperanza, med sina 19.000 invånare, slöt upp för att ta ett sista farväl Bertha Caceres.
 |
